Marlene

Trots alla gånger som vi bråkat och som jag stört mig på Marlene betyder hon ändå väldigt mkt för mig. Jag kan inte riktigt förklara men jag har växt som person sen jag lärde känna henne. Först tappade jag bort mig själv och blev konstig. Men när jag bråkade med henne på hennes land förstod jag att jag blivit behandlad fel och att det inte var ok. Sommaren gick och det kändes bra. Men ingen kunde ta ifrån mig alla fina minnen med henne från i våras. Om man räknar bort mina första år så var den tiden den bästa i mitt liv. Även fast jag var lite rebell vet jag att jag växte som person. Jag växte ifrån mina gamla kompisar då. Iaf insåg vi att man inte bara kan avsluta en vänskap sådär. Hon var ju mitt allt så länge. Även fast hon inte är hela världen längre kan hon väl få va en bit. Och hon är grymmast på att sjunga. Hennes sång och mitt pianospel klickade direkt. Maria har sagt att våra röster glittrade:) Det finaste hon har sagt till mig var kvällen efter spelningen den 19:e. Vi snackade i telefon och hon vi pratade om att vissa vänner sviker helt plötsligt och man bara står där och fattar ingenting. Jag kommer inte ihåg exakt hur hon uttryckte sig men det var typ så här: "Men bry dig inte om dom! Om de inte vill ha dig med e det bara dom som förlorar på det. Du har ju andra kompisar. Mig och massa andra. Sen har du ett band som älskar dig! Jag menar verkligen älskar för du är så fantastisk på piano och så snäll mot alla. Du håller ihop bandet! Asså Emelie, ja menar det, de e dom som förlorar på det!" Jag blev så lycklig utav det. Bästa vänner finns för varandra när livet inte går exakt som man vill. Och jag kommer alltid att finnas här för dig om du vill det, älskade Marlene Åhström<3