Varje gång du ser
på mig
med dina blå ögon och ler
vet jag att jag dör för dig.
När du kramar mig vill
jag vara hos dig i evighet
men jag är rädd för att du ska säga till
och lämna mig i min tomhet
Om jag tänker på hur vi hade
det förut börjar jag gråta
Varje gång vi sågs gladde
det oss båda men det är en gåta
Nu står du där och jag här
för långt ifrån för att nå
vi glider mer och mer isär
Men det kommer ändå alltid att vara så
i mitt hjärta finns bara ditt namn
där kommer ingen annan in
jag kommer bara att känna mig trygg i din famn
när du förevigt är min
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar