torsdag 19 februari 2009

Långt kvar till sommaren

En kall mörk vinter
snön singlar ner i mitt hår
ett evigt mörker


Vi är i en mörk tid och då syftar jag inte bara på årstiden. Människor förändras och allt förlit försvinner. Det finns ingen vänskap som inte sätts på prov denna vinter. Det enda som jag kan känna mig säker på är musiken. Den finns alltid där och kommer inte att förändras. Three days grace och Slipknot får mig att vilja gå upp på morgonen och jag är seriös när jag säger detta: det enda som är bättre i den riktiga världen jämfört drömmarna på natten är musiken och alla känslor man får utav den. Jag gråter, skrattar, bankar i väggen eller studsar av lycka. Men det som jag känner mest är pirret i magen när man är nykär. Så känner jag nu och jag är inte nykär! Musiken har väckt känslor som jag inte trodde fanns.

På ytan finns det bara en kall och frusen fasad
av tomma och osanna ord
det enda som verkar betyda är hjortronsylt och marmelad
Av samma som alla andra är jag gjord

ändå finns i mig en brinnande fackla
ett stort hjärta fyllt med ljus
Jag lovade mig själv att inte vackla
bland livets sten och grus
ändå är jag den som redan ligger ner

som gråter och ber
vill inte känna mer

Inga kommentarer: